Om en person med funktionsnedsättning ansöker om bidrag för hjälpmedel eller merkostnader kan kommunen välja att avslå ansökan, oavsett om personen faktiskt är berättigad till bidraget.
Den sökande har då två alternativ - antingen att ge upp eller att överklaga beslutet och sedan invänta ett beslut från den nationella sociala överklagandenämnden.
Handläggningstiden vid den nationella sociala överklagandenämnden är för närvarande 5 månader (källa: ast.dk).
Fruktansvärd läsning
De genomströmningsfrekvenser som visas i tabellen nedan bör ge anledning till eftertanke, eftersom det är uppenbart för alla att med så höga genomströmningsfrekvenser fastnar människor i behov av hjälp i vårt system.
Sanningen är att vi lever i ett land med intentioner om hur vi ska behandla människor med särskilda behov, vi har en servicelag som måste respekteras och hela tankesättet är ursprungligen gjort i de bästa av intentioner - naturligtvis. Men sanningen är tyvärr också att människor med funktionshinder och deras anhöriga slutar med att bli fysiskt och psykiskt trasiga för att de kräver sina rättigheter och sedan mobbas och i värsta fall tyranniseras i ett offentligt system i åratal.
Källa: Den Nationella Socialnämndens Portal för Siffror
I slutet av januari i år meddelade social- och bostadsminister Pernille Rosenkrantz-Theil i TV-programmet Go'morgen Danmark (Go'morgen Danmark 30 januari 2023, TV2) att man nu vidtar åtgärder på handikappområdet genom att specialisera handläggarna i kommunerna och centralisera handläggningen av ärenden.
Handlar detta verkligen om handläggarnas kompetens, eller beror de många avslagen på att handläggarna under många år har dikterats att den ekonomiska vinkeln är viktigare än den mänskliga vinkeln?
Många medborgare har en inställning att personer med funktionshinder kan vara nöjda med att bo i Danmark, där de kan få hjälp, men vad få människor inser är att verkligheten ofta är helt annorlunda. Många barn och vuxna med funktionshinder och deras vårdare hamnar i en maktlös situation där de måste nöja sig med halva lösningar, trots att det är helt meningslöst och uppenbarligen innebär att vardagen inte är sammanhängande. Fler och fler människor ger sig därför tillkänna, vilket leder till att vi i samhällelig mening drar in fler människor än nödvändigt i den offentliga välfärden (källa: tvmidtvest.dk). Varför inte använda pengarna annorlunda och bättre?
Faktum är att 10-15 procent av vår befolkning lider av en funktionsnedsättning i mindre eller svårare grad (källa: danskhandicapforbund.dk) och sedan har vi de anhöriga som sakta men säkert får ärr i själen under årens lopp, vi talar alltså om en stor grupp i vårt samhälle som vi behandlar oanständigt och det har vi inte råd med år 2023!
Avsiktligt felaktig ärendehantering - utan konsekvenser
Statistiken nedan visar att 18-19.000 ärenden överklagas årligen - och här måste vi komma ihåg att alla inte kan hantera eller vet hur man överklagar - så siffran borde vara mycket högre. Många har advokatkostnader, men oavsett detta får det inga konsekvenser för kommunen när de förlorar ett ärende. Inga straff för medvetet felaktig ärendehantering, även om en medborgare har fått vänta i veckor, månader eller till och med år och inte fått den hjälp de hade rätt till.
Källa: ast.dk
Att det finns ett verkligt problem med handläggningen av ärenden i allmänhet har just lyfts fram av organisationen For Lige Vilkår. I ett kommande försök kommer de att hjälpa 25 familjer genom sitt samarbete med kommunen, eftersom alltför många fastnar (källa: https://forlige.dk/om-os/undersogelser).
Vi måste ändra den mänskliga inställningen i kommunerna och det kan vi bara göra genom att se till att den ekonomiska grunden finns på plats. Om/när regeringen inte presenterar konkreta åtgärder är det ett godkännande av de nuvarande förhållandena.
Det kan finnas många lösningar - men endast ekonomiska medel kommer att hjälpa.
Om man kör för fort på allmänna vägar måste man betala böter och ett bidrag till en brottsofferfond. Vi skulle kunna överväga en liknande modell på handikappområdet.
Av den statistik som visas kan vi se att i genomsnitt 30,2 procent av medborgarna anser att de har rätt i att ärendet har avgjorts felaktigt.
Varför inte införa böter på ett fast belopp på 25 000 danska kronor som kommunen skall betala när målet förloras och ett krav på att de också skall betala medborgarens kostnader för eventuell juridisk hjälp?
Med de angivna återföringssatserna skulle vi då generera en årlig fond på 139 miljoner danska kronor som skulle kunna användas för att utveckla handikappområdet och vi skulle till och med kunna överväga en "offerersättning", men viktigast av allt skulle vi återupprätta den mänskliga respekten för en minoritetsgrupp som i alltför många år har varit tvungen att kämpa för att bli accepterad i samhället.
