Vi känner alla till vardagen och hamsterhjulet.
Alla i familjen gör det de brukar göra.
Den ena veckan följer på den andra.
Fullt upp med skola, arbete, sport och andra fritidsaktiviteter.
Alla praktiska sysslor som tvätt, städning, shopping, matlagning och läxor med de stora barnen.
Ett barn som kräver din fulla uppmärksamhet 24 timmar om dygnet och ett barn som — oavsett hur mycket du älskar dem — försätter dig i en påfrestande situation och ställer dig inför praktiska utmaningar som kan verka olösliga.
- Ska jag gå ner i arbetstid när min fritid plötsligt är som ett extra heltidsjobb?
- Kan vår ekonomi gå ihop om jag/vi arbetar mindre?
- Kommer min arbetsgivare att förstå att mitt barn ofta är sjukt?
- Känner mina kollegor att jag sviker dem när jag inte kommer till jobbet?
- Ska jag ansöka om ledighet?
- Vad gör jag när mitt speciella barn inte trivs på ett vanligt dagis?
- Jag kan inte ta med mitt barn och handla, så hur löser jag det?
- Jag kan inte längre ta med mina friska syskon på sport på eftermiddagen och det har blivit svårt att hantera läxhjälpen. Är jag en dålig mamma för att jag lägger min energi på mitt barn med särskilda behov?
- Har jag inte tid för mina vänner?
- Min make saknar mig, men jag kan inte hantera intimitet just nu!
Det säger sig självt att familjeidyllen krackelerar eftersom alla har begränsade resurser över tiden.
Vi kan alla mobilisera extra energi och hitta obegränsad kraft när vi behöver det.
en bara under en viss tid — efter det tar det ut sin rätt på kropp och själ.
Om vi inte tar hand om oss själva, om vi inte reagerar på de signaler som vår kropp sänder oss, blir vi sjuka.
I det här läget kan vi inte alltid tillåta oss själva att lyssna på kroppen, för det finns en familj som är beroende av vårt dagliga bidrag….fortsätt på….det finns tvätt, matpaket och allt annat innan man kan sätta sig på soffa och gå en promenad och på så sätt få lite ensamtid och ladda batterierna.
Vissa människor utvecklar stress, depression, ilska och gråtattacker, vilket bara är naturligt eftersom du står inför olösliga utmaningar samtidigt som du hanterar SÅ många känslor.
Dessutom kan man ha tvingats ge upp sina egna intressen för att det inte finns tid och energi och vardagen är plötsligt meningslös utöver din funktion som "praktisk gris" i hemmet.
Om du upplever denna frustration just nu bör du vara medveten om att de flesta barnavdelningar har en psykolog i personalen. Det är någon som du kan prata med GRATIS.
De kan hjälpa dig att komma till rätta med situationen och ge dig praktiska verktyg för att ta itu med några av dina problem.
Dessutom är det alltid renande att prata med någon som inte är känslomässigt involverad eftersom det gör att du kan vara brutalt ärlig.
Om du känner till situationen, hjälp andra att inse att de INTE är ensamma. Att maktlöshet, känslor av otillräcklighet och en uttalad oro för framtiden är HELT NATURLIGT!
Dela med dig av dina råd eller din historia för att ge oss en inblick i den opolerade verklighet som det innebär att ha ett barn med särskilda behov i familjen.
